"BARNS BÄSTA MÅSTE KOMMA FÖRST"

Vi måste lyssna mer på barn. Och ta hänsyn till vad de tänker och tycker. Det menar Ulrika Wangle – advokaten som står på barnens sida och dagligen arbetar för att deras röster ska bli hörda.

Ulrika Wangle har arbetat som advokat i flera år. Sedan i somras driver hon advokatbyrån Advokaterna Orrenius & Wangle tillsammans med advokat Lena Orrenius Edwall. Byråns huvudfokus ligger på humanjuridik där bland annat brott-, familjerättsliga- och sociala mål ingår. I sitt jobb företräder Ulrika Wangle ofta barn och hon är även ombud åt föräldrar i vårdnadstvister. Ett många gånger tufft arbete med flera olika viljor och röster att lyssna på och ta ställning till. Men för Ulrika Wangle finns det en röst som alltid kommer först ­– barnets.

– Det är ju barnens uppväxt, trygghet och liv det handlar om. Och barn är så fruktansvärt utsatta, de är beroende av att vi vuxna tar beslut som är bra för dem. Som ombud för ett barn under 15 år har jag dubbla roller, jag ska dels företräda barnet och dess önskan, men samtidigt göra min egen bedömning om vad som är bäst för barnet. Att som ombud ta beslut om vad som är bäst för barnet, det kräver att jag träffar barnet flera gånger, sätter mig in i barnets situation och tar hänsyn till alla delar. Vilket såklart är betydligt svårare när det handlar om riktigt små barn, som inte kan eller inte lika lätt kan uttrycka sin vilja, säger hon.

Ulrika Wangle har en bakgrund inom polisen som utredare i familjemål och hon tycker att det är märkligt att polisen och rättsväsendet kontra socialtjänsten har så olika arbetssätt när det kommer till just barnärenden.
– Det är viktigt att komma ihåg att barn är oerhört lojala mot sina föräldrar, inte minst för att de står i en beroendeställning till dem, och även kan ha blivit tillsagda att inte säga något. Inom brottmål har man därför ofta barnsamtal i så kallade barnahus. Det innebär att barnet får komma till en trygg och neutral miljö och prata med en person som är utbildad och specialiserad på just samtal med barn. Detta är många fall är helt avgörande för att barnet ska våga berätta, säger Ulrika Wangle.

Under utredningar som gäller LVU (Lagen om vård av unga) eller vid socialtjänstens hembesök i familjer är sådana barnsamtal väldigt ovanliga, berättar Ulrika Wangle.

– Det innebär att ansvaret att eventuellt prata med barnet läggs på nyexaminerade socialsekreterare, som inte har någon kunskap om hur man pratar med ett traumatiserat barn.  Och i majoriteten av fallen pratar man inte med barnet alls, istället pratar vuxna åt barnet ­­– om barnet. Det är otroligt märkligt att det får gå till så här, för om man vill veta hur barnet mår och har det, då är det ju barnet man måste prata med, säger Ulrika Wangle.

Men om föräldrarna säger nej till enskilda barnsamtal då?
– Då är ju det en varningsklocka i sig. Vill du inte att ditt barn ska prata med utomstående så kanske det är för att du är rädd att barnet ska avslöja något. Det är som att vägra drogtest, jag menar, har du inget att dölja så borde det inte vara så svårt att lämna ett urin- eller blodprov och få det avklarat.

Den 1 januari i år blev Barnkonventionen lag i Sverige. Barnkonventionen är ett rättsligt bindande internationellt avtal som slår fast att barn är individer med egna rättigheter. Av dess 54 artiklar finns fyra stycken grundläggande principer som alltid ska beaktas när det gäller barn. Bland annat att Barn bästa ska beaktas vid alla beslut som rör barn samt Alla barn har rätt att uttrycka sin mening och få den respekterad. Hänsyn ska tas till barnets åsikter, utifrån barnets ålder och mognad.
Ulrika Wangle tycker inte att barnkonventionen efterlevs fullt ut i Sverige, utan att barns rättigheter i familjeärenden många gånger hamnar i skymundan för vuxnas rättigheter.
– I dag lyfts ofta föräldrarnas rätt till sina barn, men inte nämnvis lika ofta barnets rätt till trygga och kärleksfulla vårdnadshavare. Det är möjligt att lagen fungerar bättre om några år, så vi måste såklart utvärdera allteftersom. Samtidigt har utsatta barn inte tid att vänta. Det går inte att i efterhand be om ursäkt för att barn farit illa och skylla på att vi inte tillämpade lagreglerna eller funderade på hur lagen fungerade först.

​

Vi pratar vidare om föräldrars rättigheter och skyldigheter. För som vårdnadshavare till ett barn så medföljer också ansvaret att ta hand om barnet på bästa sätt. 

– Som vårdnadshavare är du skyddsgarant för barnet. Det innebär att du har ett ansvar att skydda ditt barn mot människor, saker, situationer och platser som kan påverka barnets hälsa, utveckling och liv negativt. Säg att ditt barn är skadat eller allvarligt sjukt och du inte tar barnet till läkaren, ja då brister du i ditt garantansvar. Detsamma gäller om du inte ingriper om barnet far illa, exempelvis genom fysiskt våld. Du ska skydda barnet, och i den mån du kan, förhindra att barnet far illa helt enkelt, säger Ulrika Wangle.

Men ändå. Gång på gång uppdagas fall där myndigheterna brustit i sitt ansvar att skydda barn. Eddie, Edwin, Yara och Esmeralda är några av dessa, barn vars öden vi känner till för att de uppmärksammats i media. Men Ulrika Wangle, som arbetat med utsatta barn i flera år, vet att mörkertalet är stort.
­– Socialtjänsten är under granskning nu från många håll. Och det är mycket tack vare att Esmeraldas familjehemsmamma Melinda Jacobs valde att gå ut i media och berätta, och därför känner alla till det. Hade hon inte gjort det hade Esmeralda kunnat bli en siffra i statistiken. Men nu vet vi. Och därför får och kan vi inte låta det hända igen. Barns rättigheter måste tas på största allvar, deras bästa måste komma först, säger Ulrika Wangle.

Ulrika Wangles önskemål i en kommande lagändring:

• Särskilda barndomstolar som utformats just för mål som gäller barn. Med jurister/advokater specialiserade på detta.

• Barnen ska tilldelas egna ombud i vårdnadstvister, ombud som ska finnas med under hela processen.

• Handläggare inom socialtjänsten bör utbildas och specialisera sig för att genomföra barnsamtal och genomföra barnutredningar.

• Objektivitetsplikten måste förstärkas inom socialtjänsten.

• Säkerställande av korrekta handläggningar inom socialtjänsten.

• Noggrant övervägande av överflyttande av vårdnad av barn som är familjehemsplacerade under längre tid.

• Uppföljningar av barnsamtal och besök med barn vid exempelvis hemflytt av barn till vårdnadshavare i samband med LVU-processer.

• Säkerställande av brister i redan befintlig lagstiftning (LVU-lagstiftningen finns redan men måste säkerställas och att inga brister sker).

TEXT: Sara Palmkvist

​

Fler intervjuer om barns rättigheter nedan.

​